IDAG BLIR DET EN MERA ANDLIGT BETONAD BLOGG OM EN DRÖM OCH DESS BUDSKAP...
Man ska aldrig göra misstaget att tro att islam inte har något att erbjuda. Det är lätt att påverkas av en massa negativ propaganda. Ändå finns det många former av religionen som främjar goda ting så som medkänsla och mindfulness. Medan det finns exoteriska former av religion - dvs de som bara fokusera på ritualer och andra yttre ceremonier och beteendemönster - finns det även esoteriska former som fokuserar på individens inre liv. Sufismen är det mest kända esoteriska trossystemet i den arabiska världen.
Trots detta har jag aldrig dragits till islam och läste inte mycket om det på Uni. Jag tror att jag i mitt sinne ser det som något av en motpol till mitt eget trossystem, även om det i själva verket är lite orättvist gentemot vissa aspekter på islam. Vissa kulturer klickar bara inte! Därför är det intressant att jag hade en dröm om islam (och det var nog just p.g.a. min inställning).
Jag hade förlorat min bil, kunde jag inte ihåg var jag hade parkerat den, och de flesta bilar hade samma färg (mina bilar har alltid varit silver färgade). Detta tenderar att vara ett återkommande tema i många av mina drömmar. När jag letade efter den stötte jag på en församling av muslimer i ett gathörn. Mitt intryck av dem var positivt. Jag hade sett det samma på morgonen, men på kvällen bestämde jag mig för att delta. Jag misstänkte jag hade förlorat ett plagg där och jag fick tillbaka från en rar kille. Jag kände att jag drogs in i ceremonierna och njöt av en överraskande känsla av frid som nästan gjorde mig lite obekväm eftersom de utförde exoteriska ritualer. Ändå kändes det esoteriskt, eftersom det berörde mitt hjärta. Jag var ovilliga att lämna samlingen. Jag fick ett hängsmycke, runt med ett kors tror jag, men var tvungen att ge det tillbaka i slutet eftersom jag var ny.
Så vad betyder allt detta? Kanske att jag känner mig lite vilse i den bemärkelsen att jag inte tycks kunna hitta eller "hålla fast" mitt inre och min motivation just nu (den förlorade bilen). Jag känner mig vilse bland så många andra kreativa människor (bilarna var alla silverfärgade, som betecknar intuition och ett rikt undermedvetet). Ändå fanns den där, rakt framför mig och i det öppna, en form av andlighet som jag inte hade väntat mig. Det såg så annorlunda ut än vad jag förväntade mig att andlighet skulle vara för mig. Men genom att hålla ett öppet sinne kunde jag beröras av den. Jag fick någon form av initiering, men bara för stunden. Kanske representerade denna något som jag inte är riktigt redo för ännu, men den finns där för mig om jag vill ha den. Helhet, harmoni och stabilitet (den runda formen med ett kors) och ett samband med det inre som jag kunde ha med mig hela tiden (ett halsband) .Församlingen präglades av vänlighet och själfullhet. Jag minns att de flesta av de vackra plaggen och föremålen var gyllene, en symbol för autentisk andlighet.
Konstverk: "Lockande skuggor V", abstrakt fotografi, alla rättigheter reserverade V-M C 2011
Trots detta har jag aldrig dragits till islam och läste inte mycket om det på Uni. Jag tror att jag i mitt sinne ser det som något av en motpol till mitt eget trossystem, även om det i själva verket är lite orättvist gentemot vissa aspekter på islam. Vissa kulturer klickar bara inte! Därför är det intressant att jag hade en dröm om islam (och det var nog just p.g.a. min inställning).
Jag hade förlorat min bil, kunde jag inte ihåg var jag hade parkerat den, och de flesta bilar hade samma färg (mina bilar har alltid varit silver färgade). Detta tenderar att vara ett återkommande tema i många av mina drömmar. När jag letade efter den stötte jag på en församling av muslimer i ett gathörn. Mitt intryck av dem var positivt. Jag hade sett det samma på morgonen, men på kvällen bestämde jag mig för att delta. Jag misstänkte jag hade förlorat ett plagg där och jag fick tillbaka från en rar kille. Jag kände att jag drogs in i ceremonierna och njöt av en överraskande känsla av frid som nästan gjorde mig lite obekväm eftersom de utförde exoteriska ritualer. Ändå kändes det esoteriskt, eftersom det berörde mitt hjärta. Jag var ovilliga att lämna samlingen. Jag fick ett hängsmycke, runt med ett kors tror jag, men var tvungen att ge det tillbaka i slutet eftersom jag var ny.
Så vad betyder allt detta? Kanske att jag känner mig lite vilse i den bemärkelsen att jag inte tycks kunna hitta eller "hålla fast" mitt inre och min motivation just nu (den förlorade bilen). Jag känner mig vilse bland så många andra kreativa människor (bilarna var alla silverfärgade, som betecknar intuition och ett rikt undermedvetet). Ändå fanns den där, rakt framför mig och i det öppna, en form av andlighet som jag inte hade väntat mig. Det såg så annorlunda ut än vad jag förväntade mig att andlighet skulle vara för mig. Men genom att hålla ett öppet sinne kunde jag beröras av den. Jag fick någon form av initiering, men bara för stunden. Kanske representerade denna något som jag inte är riktigt redo för ännu, men den finns där för mig om jag vill ha den. Helhet, harmoni och stabilitet (den runda formen med ett kors) och ett samband med det inre som jag kunde ha med mig hela tiden (ett halsband) .Församlingen präglades av vänlighet och själfullhet. Jag minns att de flesta av de vackra plaggen och föremålen var gyllene, en symbol för autentisk andlighet.
Konstverk: "Lockande skuggor V", abstrakt fotografi, alla rättigheter reserverade V-M C 2011
 |
| I samråd med min mamma och pappa och trots att det var ekonomiskt självmord skaffade jag en begagnad bil efter 15 år utan att köra bil. Det råkade vara precis innan jag träffade Martin och han kom och bodde hos mig i Finland. Tala om synkronicitet: vi skulle inte ha klarat oss utan! Bilen blev tyvärr i Finland men min mamma skulle inte klara sig utan den. |
No comments:
Post a Comment