EN UTVECKLING MOT EN DJUPARE KONST...

Efter min uställning i den organiska frissan ställde Martin ut tryckalster från tiden då han hade ett galleri i vår stad. Det är digitala verk, reproduktioner av oljemålningar, och ett par mindre original i olja. Martin var i tiderna intresserad av hednisk andlighet så som så många andra som flyttar till Wales. Vår stad är full av alternativa människor och därför var hans publik mest intresserade av new age tematik - ofta med kopplingar till keltisk mytologi och den väldigt brittiska "pagan" (hedniska) världsbilden (som förresten är matriarkalisk!). De köpte vad de kunde men sedan fanns det ingen mer marknad eftersom de flesta i den här delen av landet har det dåligt ställt. 

Martins digitala verk "I am for the Hare that Runs By Night" (copyright 2003) har varit en storsäljare.
Haren är en populär mytisk symbol här i Wales. Haren (och speciellt de tre harar som bildar en triangel) är en universell symbol som är kopplad till månen, kvinnlighet och intuition. Haren är ofta en budbärare för kvinnliga gudomer.

Martin upplever att han har utvecklats och lämnat det new age aktiga bakom sig. Symboler kan användas på ett ytligt eller djupsinningt sätt. Jag måste erkänna att jag inte skulle känna så stor samhörighet med honom om han fortfarande ville gå den ytligare linjen. De ideer han vill verkställa nu är betydligt djupare och mer utvecklade, resultatet av den personutveckling han går igenom. Han har varit osäker på vilken marknad han borde rikta sig in på, och jag har försökt uppmuntra honom att tro på att det finns en marknad för mer symbolisk och i viss mening "mörkare" konst. Han är oroad över vår eknomomi så jämsides med tankar om hur han ska verkställa en symbolik som handlar om kopplingen mellan jorden och de andligare sfärerna tänker han också i mer kommersiella banor. Min åsikt är att man gör vad man gör utan att någonsin tänka på vad man får tillbaka. Det funkar helt enkelt inte om man vill få den slags erkänsla som är värd någonting.

En känd inspirationskälla åtminstone stilmässigt och färgmässigt är Odd Nerdrum, en modern norsk oljemälare som numera bor på Island.

Odd Nerdrum: "Sångarna"

Odd Nerdrum: "En kvinna dödar en skadad man"

Odd Nerdrum kallar sin egen konst kitsch och anser att den inte ska betraktas som konst. Bilderna präglas av en Hieronymous Bosch'k anda, men också av en mera påtaglig och inte så anekdotisk galenskap som känns obekväm. Jag ser inte heller någon symbolik i bilderna utan håller nog med Nerdrum om att man får leta efter ett budskap... Mörkret känns väldigt skandinaviskt på ett sätt som ger en krypningar. Nerdrums intentioner går stick i stäv med Martins tankegångar, dvs. att bli en mera utpräglad symbolist (där finns likheter med min egen konst). Jag kommer att tala mer om allt detta när Martin blir klar med sina nuvarande projekt och kan börja arbeta med alla de idéer han har huvudet fullt av. Jag kommer också att tala om moderna symbolister. Här följer ett par rättframma (inte symboliska) visioner av helvetet:

"Helvetet" (De jordiska välbehagens trädgård): Hieronymous Bosch (1450-1516)

Dante och Virgil i helvetet: W.A. Bouguereau (1825-1905)

Kort sagt tror jag att vi båda är överens om att det vi vill skapa är inte kopior av tidigare konstverk, och det är inte heller fråga om att återuppliva gamla historiska stilar. Vi vill göra vacker, visuellt fängslande konst med djup och mening. Kanske är det en strävan mot en helt ny visuell konststil?

Det kom en del folk till vernissaget (dock inga av våra bekanta) och de var väldigt köpglada. Dessvärre hade ingen råd att köpa dyrare verk trots att Martin sålde allt till halva priset. Mindre reproduktioner gick åt och inkomsterna täckte det vi lagt ut på våra vernissage under det år som gått.

Borgmästaren kom för att öppna Pamelas utvecklade företagside. 
Om vi har tur kommer bilden i tidningen.

Mina kläder var i vinröd sammet. Klänningen är från Indiska, hatten och smycket från Lindex.
Den här sommaren här i Wales känns det inte rätt att ha sommar kläder!

Det kändes jobbigt med ytterligare ett vernissage. Vi ger mycket av oss själva och får ganska lite tillbaka. Det  känns speciellt tungt för mig att det finns så lite intresse för min konst, jag måste börja om från början och bygga upp ett anseende, samt att möta så många nya människor som man måste smila upp sig för utan att få riktiga vänner (och börja om från början i det avseendet med). I nästa inlägg ska jag gå in på tankar om framgång och konstnärlig utveckling...