Martin Herbert har vuxit upp i Nordöstra England, och flyttade till Wales kring år 2000 då han av olika orsaker avslutade sin karriär inom IT-branschen. Han följde sin dröm om att leva som konstnär och öppnade ett eget galleri där han sålde sina alster. Stan är dessutom full av musiker och eftersom han sen unga år har spelat violin i olika folk band passade det honom väl. Han köpte ett hus som gav honom möjlighet att ha en atelje på ett strategiskt ställe då det forna vardagsrummet ligger på gatunivå och dessutom "sticker ut".
2008 då galleriet inte längre lönade sig och det var svårt att klara livhanken, flyttade han tillfälligtvis till Spanien. Han hade något tag innan dess gått en kurs med den kända visionära konstnären Ernst Fuchs i Wien. Fuchs lär ut hur man målar i olja och tempera i enlighet med de gamla mästarna - tekniken kallas Mische teknik. Martin var husvakt i ett trevligt hus upp i bergen i Malaga och övade sig på sitt måleri.
En dag mötte han mig på internet... han fick genast en känsla av att han ville träffa mig och kom på besök i Hangö, Finland, där jag bodde då. Han kom faktiskt redan två veckor efter att vi träffats och i själva verket blev det inget besök - Martin blev kvar hos mig. Ett par månader senare på julafton 2009 friade han till mig.
 |
| Jag fick en ring av ylle eftersom Martin ville att vi skulle välja ring tillsammans |
Han har inte varit gift förut så det var ett stort steg för honom. Det var det givetvis för mig med, eftersom jag inte heller har varit gift och inte heller har några barn. Även om han bodde i Finland ett tag var det klart att vi skulle bosätta oss i Storbritannien. Han har sedan unga år haft en känsla av att han skulle komma att träffa en finländsk kvinna.... jag har alltid känt att jag skulle komma att träffa en brittisk man... och jag har alltid känt mig dragen till Storbritannien. Och så blev det!
 |
Vi besökte Martins uthyrda hus i Wales ett par gånger innan vi sedan lyckades flytta hela mitt hushåll och mina tre kattor till Wales. Det var en otrolig pärs. Samtidigt planerade vi ett bröllop som skulle gå av stapeln en månad senare... det var mycket planering för oss båda men fram för allt för mig som lider av en kronisk sjukdom.
Vi fann ingen lämplig förlovningsring i alla de butiker vi sprang i, och till slut beslöt vi att planera en egen. Ringen har en granat och två diamanter från min farmors ring, medan Martins vigselring innehåller den tredje diamanten från farmors ring. Vi fann en trevlig och förmånlig juvelerare som vi sprang hos flera gånger, och det blev snyggt! Martin ville ge mig något speciellt, och hade lite besparingar för det...
Jag planerade också min egen klänning, och det var inte lätt att finna de rätta tygen. Jag hade alltid föreställt mig att jag skulle ha en grön sammetsklänning om jag någonsin gifte mig. Jag ville ha en klänning som jag skulle kunna använda vid andra tillfällen med. Det var komiskt att höra att väldigt många i Wales väljer just grön sammetsklänning för att det är ett s.k. hedniskt alternativ. "Paganism" är en alternativ trosform som handlar mycket om kontakten till jorden och de andar och naturväsen som anses leva i naturen. Klänningen brukar se medeltida ut, eftersom det är ett populärt tidevarv här i Wales. Så jag fick fullt upp med att försöka få den att inte se medeltida ut. Jag tycker jag lyckades ganska bra, dessutom döljer den mina skavanker... Martin, min mamma och sömmerskorna i Ekenäs hjälpte till med att få fram en bra design. Tygen fann jag till slut i Helsingfors. Sammeten är av mycket god kvalitet och precis den rätta nyansen. Därunder finns natursiden i grönt, och t.o.m. spetsen är av naturmaterial. (Tack pappa!) Jag skapade själv en håruppsättning av en bit spets och vinlöv.
Jackan är från Indiska. Martins kostym är i Viktoriansk stil och är av riktigt god kvalitet, fast priset i jämföresle med min klänning har en nolla mindre på slutet...
Vi gifte oss i det gammaldags charmiga magistratet i vår lilla stad Llanidloes. Musiken som spelades då vi steg in var den härligt ironiska men också ganska rara sången "What a Wonderful Li(f)e" i vintage stil av The Real Tuesday Weld. En av Martins musiker vänner spelade sedan harpa - det var vackert.
 |
| Mina föräldrar Bert och Lis Carpelan |
Efteråt gick vi på traditionell pub lunch.
Följande dag höll vi fest på en organisk farm från 1600-talet. Vi skulle avge våra löften vid en paviljong, men vi hann aldrig författa våra ord. Så vi improviserade fritt medan regnet bröt ut.
Det var i ett renoverat kapell som vi höll vår fest. Förberedelserna var ganska arbetsdryga och det var inte lätt att få allt i ordning i tid eftersom stället inte var planerat för bröllop.
 |
| Jag försökte skapa en shabby chic stil med loppisfynd... |
Jag blev tyvärr besviken på många av de människor vi betalat för, bl.a. en opålitlig taxichafför som skulle föra folk fram och tillbaka till staden och den catering firma som skulle ge oss en buffet av hög kvalitet... jag tror inte heller att Llanidloes borna förstod hur mycket vi lade ner på festen, så det kom ingen hjälp därifrån. Ett par vänner och min mamma fick stå i i stället. Festen fick i alla fall höga betyg...
 |
| Jag och Martin sjunger tillsammans |
Nu lever vi som konstnärspar och det kan du läsa om i bloggen, samt i dess uppföljare på engelska.
