MODLÖSHET, SAMT SJUKDOM I BILD

Det är inte lätt att hålla modet uppe. Jag har känt mig väldigt modfälld på sistone då jag upplever att min konst inte alls blir uppmärksammad. Jag är van vid lite mer än jag får nu...  Men det är inte allt - vi är på allvar oroliga över hur vi ska orka hålla vår konst i liv. Vi måste på något sätt leva på vår konst, men det är lågkonjunktur med en riktigt dålig konstmarknad. Dessutom finns det ett överflöd av konstnärer... jag tror folk inte orkar engagera sig och lättare faller för det som är ögonfägnad. På 90-talet kändes det tacksamt att vara konstnär, människor var entusiastiska över mina verk och köpte nästan allt jag skapade. Kanske var det för att jag var relativt ung - det finns en tendens bland folk att stöda unga konstnärer och vi känner definitivt av det faktum att vi är medelålders här i Storbritannien. Andlighet låg kanske också i högre kurs på den tiden, det fanns en iver som jag inte längre förnimmer vare sig i mig själv eller andra. Det kanske beror på att det kollektiva utvecklas mot mognare former av andlighet. Samtidigt finns det massvis med folk som dras till ofta rätt så ytliga uttryck för nyandlighet så som bilder av kristaller, mytiska djur, änglar och älvor. Enligt mitt sätt att se är det ytterligare ett sätt att distrahera sig och undvika de mörka djupen. Symboler kan användas på olika sätt, platt och bokstavligt eller dimensionellt med komplexa konnotationer. Det är skillnaden mellan glansbildsaktiga new age symboler och symbolisk konst som ifrågasätter attityder om verkligheten. Frågan är, vad man behöver bilder till? Något gulligt att titta på eller något som man kan identifiera sig med på ett djupare plan? Jag menar inte att det är fel att ha bilder på väggarna som försätter oss i en positiv sinnesstämning, men är det allt som konsten har att erbjuda?

Jag har alltid trängt undan det faktum att jag har en sjukdom. Jag ville inte bli definierad av andra som den som har något fel, eller ge intrycket av att jag sökte sympati. Jag börjar emellanåt tycka att folk kanske borde undervisas i den typ av sjukdomar som drabbar så många kvinnor, och ett sätt som kanske inte är för påfluget är att visa det i bilder. Jag har själv en missbildad ryggrad sedan barndomen och har därför fibromyalgiska symptom. På det stora hela är fibromyalgi en stress sjukdom och kanske det är därför den verkar ha blivit allt vanligare. Smärta och trötthet är så allmänna nuförtiden att det börjar bli mera norm att vara sjuk än att vara frisk. Därför borde man kanske tala om det på ett mera allmännare plan. Det känns pinsamt att säga att jag vill beskriva hur det verkligen är... kanske för att man så lätt blir stigmatiserad och undanskuffad som någon som lever på skattemedel utan att bidra till samhället. Jag försöker bidra med min konst och mina dagböcker och bloggar. Jag är emellertid också rädd att bli stämplad som negativ. Jag skrev nyligen en artikel om lidandet och konsten. Den finns bl.a. att läsa här på min engelskspråkiga blogg A Spiritual Journey on Planet Earth.

"Hotet", copyright 1991.
 Jag hade i tiderna svåra magsmärtor och jobbade med att öppna mitt känsloliv

Jag har tidigare berört problemen i min konst, t.ex. i "Me Myself and I" (copyright 2008) - ryggproblemet är indikerat med svarta kors. "Insomnia" från i år är hoppeligen klar och tydlig i sitt budskap. Jag vill emellertid föra fram saken på ett tydligare sätt. Jag tror jag ska lämna datorn för ett tag och försöka komma igång med en bild som jag har tänkt på ett tag. När jag har ett par nya verk planerar jag att få till stånd en liten bok om det privata lidandet så som det är uttryckt i endel av mina kollage.

Texten ur en bilderbok från då jag var sådär 4 år gammal: "Här kan du rita och måla Pippis kappsäck som är full med gullpengar. Och kanske tjuvarna som vill komma och ta dem. Eller också någonting annat som du tycker är spännande". Jag ritade en ledsen Pippi...

”Me, Myself and I” från 2008, som är ett handgjort kollage, är ett nyare exempel på en uppdelning av verkligheten i två delar. Den lägre verkligheten är fysisk, mänsklig och präglad av bindningar och lidande, men det andliga jaget är lika mycket värt som det världsliga jaget. Den högre verkligheten är ljus och problemfri. Sinnenas värld är dock upplyft till en högre nivå, och många av konflikterna i den lägre verkligheten har accepterats och integrerats i psyket. De siamesiska tvillingarna representerar den obönhörliga dualism som vi i vårt normala liv inte kan undkomma, i det här fallet det omedvetna och det medvetna eller lite förenklat sagt ljuset och skuggan. 

"Sömnlöshet" copyright 2011

Läs mer om mina synpunkter på hälsa på min engelskspråkiga hälsoblogg The Alchemy of Health.