ATT HITTA TILLBAKA TILL DET INRE RUMMET...

"Välsignelsen", copyright 2008

Jag har deppat en hel del över känslan att det inte finns rum för min konst i den här världen. Av någon anledning har jag i flera omgångar blivit nonchalerad, ibland är jag inte mer än bara Martins fru. För ett år sedan agerade vi tillsammans jury för en sommarutställning i Hangö i Finland, men jag blev inte omnämnd. Det var mest för att föreningens ordförande Lauri är en skitstövel. Liknande situationer har uppkommit ett par gånger sedan dess. Jag har också märkt och blivit sagd att kvinnor blir sämre behandlade av andra kvinnor än män blir. Jag hoppas att det bara är en tillfällighet att jag ofta blir förbisedd. Martin hävdar att det tar länge att bli bekant för pressen här i Wales. Alla sociala fenomen tycks ta lång tid - det är inte riktigt vad jag är van vid. Hur som helst känns det konstigt att människor är så lite intresserade av en utländsk konstnär.

Jag drömmer ofta om olika bostäder som symboliserar det inre rummet. I den dröm jag hade senaste natt gick jag hem till mig i en lägenhet i ett äldre hus i en stad. Jag hade bara ett litet utrymme där jag inte vistats på länge, men insåg då jag steg in i bostaden att den egentligen var ganska stor. Problemet var att jag delade med en annan kvinna vars namn jag inte kunde komma ihåg. Jag insåg också att hon inte längre använde bostaden och att jag kanske kunde ta över (tydligen var inte pengar ett så stort problem i det här skedet). Jag försökte få tag på henne per telefon men hon hade inte samma namn som det som stod på dörren, och jag mindes det inte. Jag gick omkring i bostaden och upptäckte hur stor den var, med såväl stora som små rum att rumstrera om i. Min mamma frågade mig om utsikten var god. Det fanns rätt så stora fönster med små glaspaneler, och utsikten var inte så intressant. Jag tänkte att det inte gör så mycket om jag kan fixa upp lägenheten. Tapeterna kunde målas om och golven var plankgolv i gott skick. 

Drömmen symboliserar insikten att jag kan "skuffa ut" alla andra för mig "anonyma" konstnärer ur mitt sinne och försöka att bara göra det jag kan göra konstnärligt sett utan att bry mig så mycket om vad som händer utanför mig själv. Utsikten var inte så viktig - m.a.o. är det inte så viktigt vad som pågår utanför mig. Jag har gott om inre utrymme att arbeta i - det är ett rum fullt med möjligheter. Jag måste börja att åter vistas där på allvar. Och så stänger jag dörren om mig - hårt.

"Noli Me Tangere" (Rör mig inte), copyright 2008

Andlig synpunkt: I det inre rummet kan du i bästa fall finna den tomhet, det hav av kreativ potential som ligger som grund för vår tillvaro, ur vilket de kreativa ideerna stiger fram. Under den kreativa processen rör man sig mellan olika medvetandenivåer. I bästa fall handlar det inte bara om att fiska fram material från det undermedvetna, utan även att belysa processen från ett andligt perspektiv. Det är genom medvetenhet, mindfulness, som vi kan komma i kontakt med den kreativitet som gör skillnad.