ATT HÅLLA FÖTTERNA PÅ JORDEN...

Jag tränar qigong på en strand i Hangö, 2009

När jag blir engagerad i mitt skrivande och foto redigering på datorn (eller ibland i kollage arbete) är det svårt för mig att pausa och tänka på annat. Jag lever i huvudet och har svårt att koppla till kroppen. Det är en temporär lycka för så snart jag blir medveten om hur stel och slö jag känner mig i kroppen är glädjen förbi... Slaggämnen samlas i kroppen och kan få mig att må alldeles pyton. Jag upplever det som väldigt svårt att finna en balans mellan huvudet och kroppsmedvetenhet. Och att ANDAS! Ja det är svårt när man är helfokuserad på det man sysslar med, speciellt om det är vid datorn.

Vi brukar gå på långpromenader men det har blivit lite dåligt med den saken på sistone för att vi känner oss stressade och har mycket att göra. Det är lätt att tappa intresset för uteliv när det är lite struligt att komma ut. Jag brukar forcera mig själv att gå på en aerobisk promenad upp på kullen nära vårt hus, men det blir lite trist i längden. För att verkligen komma ut måste vi ta bilen någonstans och ha karta med oss.

Vädret växlar hastigt i Wales.
Här är Martin och jag på promenad i nationalparken
The Brecon Beacons

Jag har också alltid gått på promenader med kattorna men det är lite trögt nu för att det ligger en bro mellan huset och kullen och Beatrice är rädd för att gå den vägen på dagen när det är trafik. De gillar inte heller så mycket att gå där det är öppna vidder.

Att vara kroppsmedveten och "mindful" är av ytterst stor betydelse för att man ska uppleva livskvalitet. På en smärt- och trötthetsklinik i Bronllys här i Wales i februari blev jag medvetandegjord om att jag trots all den vetskap jag besitter om hälsa och välmåga ändå har en tendens att "gå med huvudet före". Det är ett snabbt och lite osäkert sätt att röra sig, trots att det i viss mening har varit ett funktionellt gångsätt. Mina axlar har med tiden stelnat till ordentligt så jag går som en pinne fast jag alltid har försökt att tillämpa min rytmiska "funky walk". Jag lärde mig också att gå ordentligt i alla de uppförsbackar som finns där jag numera bor. Det gäller att gå långsamt och rytmiskt, och hålla ryggen rak. Det gör stor skillnad för hur ryggen känns efteråt, men också hur mycket jag egentligen njuter av promenaden. Läs mer om min upplevelse på Bronllys här.

Martin och jag har investerat i en timmes Tai Chi med Alan Jefferies en gång i veckan. Det blir dyrt men jag har börjat inse att jag kan känna en viss glädje av enkla, medvetna rörelser. Jag har alltid velat göra radikala saker som dans och Kung Fu, men aldrig kommit långt p.g.a. min rygg. Jag har nu blivit medveten om att jag måste sluta upp att tråna efter det som inte går att utföra och hitta annat i ställe. Vid sidant om min vanliga träning, alltså. Med fysioterapeuten på Bronllys har vi kommit fram till att jag borde stiga upp ur stolen en gång i timmen och göra någon njutbar kroppslig rörelse - med kroppsmedvetenhet, förstås. Det är märkligt hur svårt det är!

Jag fotade en serie bilder för Alan så att han skulle ha något att publicera i tidningen inför en kommande Tai Chi dag. Det hela var alldeles oplanerat, en a propos händelse, och jag vet nu att jag även vid spontana tillfällen måste vara mera bestämd och organisera folk för att få ett bättre resultat. Här är några av de bättre bilderna. De är alltså inte alls uppställda utan jag fotade medan folk utförde sina rörelser.

Alan Jefferies

Martin med damer i bakgrunden - Alan valde den här för tidningen

Martin har sysslat med Tai Chi i åratal - det märks

I Finland lärde jag mig grundformen för den typ av transformerande qigong som blev populär på 70-talet. Zhineng Qigong är väldigt populärt i skandinavien och gör man rörelse serien varje dag har den verkligen effekt på olika sjukdomstillstånd. Det gäller bara att få plats för det i dags schemat...