KONSTEN ATT TECKNA

Vivi-Mari Carpelan: "Nude 1 min", 2005

Jag kommer att prata lite om teckning i dag. Jag kommer inte att gå tillbaka till mitt avlägsna förflutna, då min hand gjorde vad jag bad den göra. Det enda jag verkligen njöt av på konsthögskolan var teckning med levande modell. I mitt tredje och fjärde år lyckades jag nästla mig in trots att det var inte en del av läroplanen för illustration (kan ni tänka er!). Men efter ungefär år 2000 började de fibromyalgiska besvär som härrör från min missbildade ryggrad komma ikapp mig så jag slutade att teckna och måla, och började i stället syssla med collage. Jag tecknade då och då, men vissa rörelser som kräver finmotorik och muskulär uthållighet var svårt för mig. 

Medlemmar i den konstförening jag tillhörde ordnade ungefär teckning med levande modell ungefär tre gånger. Det var billigt och vår modell under de två senare sessionerna var såväl kurvig som vågad. Modellen betyder mycket - om jag känner antipati gentemot en modell blir det inget av mina teckningar.

Vivi-Mari Carpelan: "Reclining Nude", 2006

Två gånger vägleddes vi av konstnären Julius Mattas som bor i Australien under vintern. Hans metod gick ut på att försöka hjälpa människor att slappna av och teckna på ett okonventionellt sätt. Tanken var att man inte ska oroa sig för om linjerna är på rätt plats, utan låta det flöda fritt medan du håller ögonen på modellen oftare än på papperet. Det var mer en fråga om att känna formerna än att strikt imitera dem. Vad man då åstadkommer är  ofta fullt av liv och t.o.m. överraskande,  och handlar kanske mer om form och rörelse än en konventionell teckning gör.

Vivi-Mari Carpelan "nakenmodell,  fri stil 1 min" 2006

Vivi-Mari Carpelan: "nakenmodell, fri stil 1 min" 2008

Det är en synd att inte kunna göra detta regelbundet, särskilt som det var lättare för mig att producera dessa typer av teckningar utan att anstränga handen och  axelmuskclerna för mycket. Det finns inga billiga klasser i där vi bor, så Martin och jag borde öva på varandra.

I den sista sessionen Mattas hade oss att teckna utan att alls titta på pappret ....

Vivi-Mari Carpelan: "nakenmodell utan att titta på pappret" 2006

Jag har valt att prova och rita figur av min nya blandteknik collage, med hjälp av ett foto som grund. Jag hoppas att skalan kommer att göra en skillnad för min förmåga (det ska vara ganska stora, i motsats till de flesta siffror Jag drog tidigare). 

Häromdagen bestämde jag mig för att jag verkligen vill producera en teckning av Martin ansikte. Jag har påbörjat processen genom att teckna denna ganska stela studie. Bortsett från de få levande modell teckningarna har jag inte gjort någon ritning alls i över 11 år. Den första är nödvändigtvis stel. Jag måste också ta min tid att studera alla detaljer i hans uttrycksfulla ansikte. Tja, den här gången var det ganska mörkt och Martin blev mycket sömnig ... Det var inte lätt att försöka fånga intensiteten i ögonen som kommer att vara i fokus för min slutliga ritning. Till min förargelse insåg jag att det var extremt svårt att dra denna lilla skiss på soffan utan progressiva glasögon, eftersom jag inte kan se både långt och nära med de glasögon jag har. Jag har valt att ha separata läsglasögon, men kommer att försöka använda min gamla progressiva linser för denna typ av ändamål. Alternativet är att sätta upp en stor skiva på ett staffli, men då är jag inte säker på hur detaljerad studie jag kan göra om jag inte har någonstans att luta mina armar. Nåja, det är bara att fortsätta jobba på det.

Vivi-Mari Carpelan: "Första studien av Martin 270.811"

Normalt brukar pendlar mellan att titta på detaljer och ser på helheten (den som är nybörjar stirrar ofta på detaljerna och detaljernas inbördes förhållanden samt helheten och hur den skalla passa på pappret). Jag tror att det är bäst att försöka vara medveten om  helheten som utgångspunkt, sedan följer resten automatiskt, men det är inte lätt och det tar en viss övning. Minns att helheten är större än summan av sina delar ...

EN KONSTNÄR MÅSTE GÖRA VAD EN KONSTNÄR MÅSTE GÖRA

LÖRDAG 27 AUGUSTI, 2011

Gustav Klimt (bildtext senare)

Folk frågar ofta vilka konstnärer som har påverkat din konst. Jag brukade alltid säga ingen. Jag kände att min konst kom från mig själv 100%. Förr i tiden fanns det ändå inte så många böcker och utställningar att få intryck ifrån ändå. Men det finns naturligtvis konstnärer som jag en speciell känsla av släktskap med, historiska personer som bland annat Giorgio De Chrico, Frida Kahlo, och Gustav Klimt. Jag har alltid tyckt att det var intressant att de alla råkar vara kräftor. Även om jag inte är alltför bekant med horoskop, så gjorde detta mig ändå väldigt nyfiken på kräftans karaktär. Inte minst som jag också råkar vara kräfta, och alltid har idkat självanalyser. Jag upptäckte att författarna jag gillade när fortfarande läste skönlitteratur (Hermann Hesse i synnerhet) var också var kräftor, och att folk jag kom speciellt väl överens med var kräftor de med ... Det föreföll mig som om det var något alla dessa människor förstod som ingen annan verkade kunna uttrycka. Något mycket djup om livets mysterium och våra känslor inom ramen för livet i sin helhet. Något mycket sinnligt, varmt, tröstande och väldigt tilldragande. De är moderliga och visar omsorg även när de inte har egna barn. Att veta att jag är en av dem är en mysig upplevelse. Och jag bör nog tillägga att frågor som andra stjärntecken fokuserar på oftast inte väcker samma respons i mig.

Giorgio De Chrico (bildtext senare)

Giorgio De Chrico (bildtext senare)

Gustav Klimt (bildtext senare)

Gustav Klimt (bildtext senare)

Jag tänkte på mitt nya intresse Tracey Emin konst och varför det gjorde intryck på mig. Det slog mig plötsligt, att endast en kräfta kunde göra den typen av konst. Jag var tvungen att gå och ta reda på - ja, mycket riktigt, hon är också en! Är detta märkliga eller vad? I hennes konst, det finns en subjektivitet, värme och ett samband mellan olika delar av livet och av att leva som känns meningsfullt för mig på ett djupare plan. Mina utforskningar återställde min tro på samtida, okonventionella konst. Det är sant att även om jag har varit intresserad av samtida konst och verkligen njutit av dokumentärer om konstnärer, har jag inte grävt särskilt djupt sedan slutet av 1980-talet. 

En del av min upphetsning berodde nog på att jag såg mönster som kändes vettiga för mig. Det påminner mig om tider i mitt liv då jag har gjort en djupdykning i ett visst ämne som "bara kändes vettigt". Virginia Woolfs sätt att skriva i form av ström av medvetande (jämför detta med Tracye Emins ordströmmar) när jag gick i gymnasiet, eller det äggets symbolik i ursprungliga myter som förklarar enhet kontra dualism när jag gick i konstskola i Frankrike (och helt förstörde mina chanser på grund av en plötslig fascination för akademisk forskning). På en mer esoterisk nivå, fanns det upptäcktsfärder i karmats orsak och verkan och reinkarnationens logik, upptäcktsfärder i den mänskliga energisystemet och hur detta förhåller sig till resten av verkligheten, Ken Wilber noggrannt synliggjorda teorier om medvetandets utveckling, och min avhandling vid uni om kreativitet och de inre mönster som är bundna till vår kreativitet. Vad alla dessa saker har gemensamt är utforskandet av djupt rotade mönster som definierar verkligheten. Detta berör mig på ett sätt som inget annat gör!

De senaste tio åren har varit en tid av känslomässigt kaos, av att uppleva alla former av känslor och lära sig att förstå och hantera dem. Jag har varit utbränd många gånger, och min koncentrationsförmåga har blivit sämre. För ett par år sedan började jag vill läsa facklitteratur igen men det är långsamt och mödosamt. Men jag känner mig tvingad att ge näring åt min hjärna så att jag kan generera nya och stimulerande tankar ... Jag vill inte ge efter för min sjukdom.

Vivi-Mari Carpelan: "My Secret Garden", copyright 1997

Som vanligt, efter en tid av modlöshet och till och med depression, har något fallit på plats i mitt undermedvetna och jag känner att något lockar mig i en viss riktning. Jag började äntligen på ett konstverk som jag har funderat på i månader. Vi skulle verkligen behöva lite pengar och jag skulle gärna sälja någon konst. Men jag kan inte förmå mig att tänka i kommersiella termer. Jag måste följa mitt hjärta. Och trots vissa farhågor, jag kan inte sluta tänka att jag behöver ta fasta på frågan om kronisk sjukdom med större pondus. Jag har övervägt hur jagska gå till väga på ett elegant sätt. Kanske Tracey Emin och hennes själv-avslöjande har hjälpt mig att känna mig mer bestämd angående det jag kanske bör göra. Endast tiden kan utvisa vad dentexakta inflytandet har varit. Konstigt nog kan jag den här gången ärligt säga att jag känner mig påverkad av en annan konstnär, men exakt på vilket sätt är inte klart för mig ännu. Att det är en nu levande konstnär är av betydelse i det här sammanhanget.

Detta är utgångspunkten för mitt nya arbete. Pappret är större än vanligt, det är A1. Under de senaste tio åren har jag enbart gjort små arbeten av många anledningar: 1) Jag kan scanna dem och få en bra utskrift utan större problem. 2) Jag hade bara råd att köpa små ramar från Ikea 3) jag inte hade någon att hjälpa mig så när jag behövde ta bilder till en utställning måste det vara hanterbart. Det fanns emellertid en nackdel, vilket är att jag inte kan teckna så mycket själv. Mina fin motoriska färdigheter har degenererat under årens lopp. Jag har nu beslutat att satsa på större bilder eftersom Martin kan hjälpa mig med de praktiska problemen. Jag vill att de ska ha mer inverkan på publiken. Jag hoppas också att jag kan inkorporera mer teckning i bilderna.

Vivi-Mari Carpelan: "Claude" 1993

Jag kommer att försöka använda de utskrifter på mig själv som syns på på bordet. Det kommer också att finnas en stor mängd upphovsrätt fria män i bilden, så jag måste göra en hel del skanning. Det är inte lätt att göra eftersom min gamla skanner inte är kompatibel med min nya dator, så jag måste göra det genom Martins Tablet PC som han behöver för att rita med. Han håller på med sitt spännande illustrations projekt för en bok.

Martin Herbert - Studie för ett bokprojekt,
copyright 2011

Läs min blogpost om Frida Kahlo här .

Läs min analys av Tracey Emin arbete här .