Showing posts with label Martin Herbert. Show all posts
Showing posts with label Martin Herbert. Show all posts

Monday, September 26, 2011

VÄNLIGEN VÄND ER TILL DEN ENGELSKSPRÅKIGA BLOGGEN...


För närvarande kommer den här bloggen inte att uppdateras, eftersom jag helt enkelt inte har tid att översätta inlägg från ett språk till ett annat och därför känner mig tvungen att prioritera den parallella versionen - den engelskspråkiga - som av allt att döma har fler läsare. Det känns lite trist men tyvärr tycks inte den här bloggen ha speciellt många läsare, så det känns inte så motiverande att hålla igång den. Om någon är intresserad av att jag fortsätter med den, vänligen ta kontakt. Det finns dock över 50 inlägg att läsa här, hoppas någon finner det av intresse.


Wednesday, September 14, 2011

"JAG SKULLE INTE HOPPA PÅ ETT FLYG SOM REDAN SER UT SOM EN FLYGKRASCH!"



Detta förslag till en design som använder de olympiska ringarna verkar inte riktigt ha fallit Tracey Emin i smaken ....
Det fanns andra, bl.a. verkade hon ha föredragit en enklare och mer färgglad variant.
Citat från idrottare täckte också planet.
Dessa minnesvärda ord yttrades av Turner Award nominerade Tracey Emin när hon såg en av Martins designidéer för Great Britons designprojekt för tolv av British Airways flygplan. Tja ... Hon är känd för sina sardoniska kvickheter! Man får ta det med humor och känna sig hedrad! Jag får nu äntligen säga några ord om tävlingsresultatet, då vinnaren har tillkännagivits officiellt. Tyvärr var det inte Martin, men en industridesigner / konstnär, Pascal Anson, som redan är väl etablerad och vars möbler finns att beskåda på prestigefyllda platser. Jag är säker på att hans design för Great Britons är extraordinärt.

Detta är en detalj av en av Martins abstrakta, digitalt baserade bilder
 från en serie som heter "osannolikt världar".
Hans idéer för British Airways flygplan hänvisade till dessa verk,
men han ämnade lägga till känslan av mänskligt avtryck i form av penseldrag.Den digitala programvaran är endast ett verktyg med vilket du skapar
nya och fantastiska 2D-och 3D-objekt somkan användas i bilder.
Mitt intryck av tävlingen när vi fick reda på den var att British Airways ville uppmuntra människor i alla samhällsskikt och från olika professionella områden att skapa något spännande och innovativt, och att detta skulle vara en möjlighet för dem att få erkännande och ett karriär uppsving. Det fanns ett konst, mat och film avsnitt. Istället för att välja några unga spännande talanger valde de människor som redan är väl etablerade inom sina områden. För mig ser det lite ut som ett säkert kort. 
Martin fick ett paket från British Airways med instruktioner och ett modellflygplan att leka med ... (Ok jag skämtar bara!)
Missförstå mig inte - Martin och jag fick både ut mycket av denna övning, den hjälpte oss båda att begrunda vad vi vill säga med vår konst. Han valdes som en av de tio personer som faktiskt fick en intervju med  juryn (inklusive Tracey Emin), och detta visar mig att han verkligen har en mängd idéer att erbjuda världen! När vi pratade om hans koncept och jag försökte utmana honom med knepiga frågor, kom han fram med underbara idéer om hur de olympiska idealen kan ses som ett universellt tema för människans strävan att övervinna motgångar, att utmana sig själv och tyngdlagen, och att sträva uppåt - och vi kan också se detta i den mänskliga strävan att flyga flygplan! Materian i motsats till det immateriella, eller hur de två egentligen är två sidor av samma sak.... Det är fina tankar och jag vet att han skulle ha varit fantastiskt talför om han hade blivit vald (emedan processen filmas och kommer att visas på flygen). 

Man kunde säga, varför bry sig när man måste vara känd för att bli mera känd? Även om vi är besvikna på resultatet  tycker vi ändå att det var en intressant upplevelse. Vi beklagar att det kostade oss en massa pengar som vi inte har, det hade varit bra att få lite lön att överleva på under nästa år, och kanske lite spännande upplevelser,  men å andra sidan har Martin nu tid att ägna åt sin sanna kallelse.

Martin kommer snart att prata om sina design idéer och koncept på hans egen blogg.

Monday, September 12, 2011

KONSTEN ATT TECKNA


Vivi-Mari Carpelan: "Nude 1 min", 2005

Jag kommer att prata lite om teckning i dag. Jag kommer inte att gå tillbaka till mitt avlägsna förflutna, då min hand gjorde vad jag bad den göra. Det enda jag verkligen njöt av på konsthögskolan var teckning med levande modell. I mitt tredje och fjärde år lyckades jag nästla mig in trots att det var inte en del av läroplanen för illustration (kan ni tänka er!). Men efter ungefär år 2000 började de fibromyalgiska besvär som härrör från min missbildade ryggrad komma ikapp mig så jag slutade att teckna och måla, och började i stället syssla med collage. Jag tecknade då och då, men vissa rörelser som kräver finmotorik och muskulär uthållighet var svårt för mig. 

Medlemmar i den konstförening jag tillhörde ordnade ungefär teckning med levande modell ungefär tre gånger. Det var billigt och vår modell under de två senare sessionerna var såväl kurvig som vågad. Modellen betyder mycket - om jag känner antipati gentemot en modell blir det inget av mina teckningar.
Vivi-Mari Carpelan: "Reclining Nude", 2006
Två gånger vägleddes vi av konstnären Julius Mattas som bor i Australien under vintern. Hans metod gick ut på att försöka hjälpa människor att slappna av och teckna på ett okonventionellt sätt. Tanken var att man inte ska oroa sig för om linjerna är på rätt plats, utan låta det flöda fritt medan du håller ögonen på modellen oftare än på papperet. Det var mer en fråga om att känna formerna än att strikt imitera dem. Vad man då åstadkommer är  ofta fullt av liv och t.o.m. överraskande,  och handlar kanske mer om form och rörelse än en konventionell teckning gör.
Vivi-Mari Carpelan "nakenmodell,  fri stil 1 min" 2006
Vivi-Mari Carpelan: "nakenmodell, fri stil 1 min" 2008
Det är en synd att inte kunna göra detta regelbundet, särskilt som det var lättare för mig att producera dessa typer av teckningar utan att anstränga handen och  axelmuskclerna för mycket. Det finns inga billiga klasser i där vi bor, så Martin och jag borde öva på varandra.

I den sista sessionen Mattas hade oss att teckna utan att alls titta på pappret ....

Vivi-Mari Carpelan: "nakenmodell utan att titta på pappret" 2006

Jag har valt att prova och rita figur av min nya blandteknik collage, med hjälp av ett foto som grund. Jag hoppas att skalan kommer att göra en skillnad för min förmåga (det ska vara ganska stora, i motsats till de flesta siffror Jag drog tidigare). 

Häromdagen bestämde jag mig för att jag verkligen vill producera en teckning av Martin ansikte. Jag har påbörjat processen genom att teckna denna ganska stela studie. Bortsett från de få levande modell teckningarna har jag inte gjort någon ritning alls i över 11 år. Den första är nödvändigtvis stel. Jag måste också ta min tid att studera alla detaljer i hans uttrycksfulla ansikte. Tja, den här gången var det ganska mörkt och Martin blev mycket sömnig ... Det var inte lätt att försöka fånga intensiteten i ögonen som kommer att vara i fokus för min slutliga ritning. Till min förargelse insåg jag att det var extremt svårt att dra denna lilla skiss på soffan utan progressiva glasögon, eftersom jag inte kan se både långt och nära med de glasögon jag har. Jag har valt att ha separata läsglasögon, men kommer att försöka använda min gamla progressiva linser för denna typ av ändamål. Alternativet är att sätta upp en stor skiva på ett staffli, men då är jag inte säker på hur detaljerad studie jag kan göra om jag inte har någonstans att luta mina armar. Nåja, det är bara att fortsätta jobba på det.

Vivi-Mari Carpelan: "Första studien av Martin 270.811"
Normalt brukar pendlar mellan att titta på detaljer och ser på helheten (den som är nybörjar stirrar ofta på detaljerna och detaljernas inbördes förhållanden samt helheten och hur den skalla passa på pappret). Jag tror att det är bäst att försöka vara medveten om  helheten som utgångspunkt, sedan följer resten automatiskt, men det är inte lätt och det tar en viss övning. Minns att helheten är större än summan av sina delar ...

Wednesday, August 24, 2011

MARTIN PÅ INTERVJU I THE ROYAL ACADEMY OF ART, LONDON



Den 15:e augusti infann vi oss på The Royal Academy of Art i London där Martin skulle delta i tävlingen "Great Britons" som går ut på att dekorera tolv av British Airways flygplan inför olympiaden i London 2012.
Bara tio personer fanns på urvalslistan, av allt att döma trevliga och intelligenta konstnärer. Vi väntade ett tag tillsammans innan tävlingsdeltagarna blev förda till en väntesal och jag gick ut och vandrade runt kvarteren. Jag kände mig väldigt priviligierad över att få vara med om en såpass ansenlig händelse inom konstvärlden på en prestige fylld plats i London.
Martin var väl förberedd och av allt att döma gick allting väl. Han skakade bl.a. hand med eminenta konstnärinnan Tracey Emin. Mer har jag inte lov att säga innan vinnaren har utsetts och offentliggjorts.  


Läs mer om vad jag anser om Tracey Emins konst i mitt föregående inlägg!

Vivi-Mari Carpelan copyright 2011

Monday, July 25, 2011

KONSTNÄRLIGT SAMARBETE INOM FÖRHÅLLANDET

Vi har talat mycket om att samarbeta med konstärliga projekt men vi har inte haft tid att förverkliga de mer utstuderade idéerna. Ett sätt på vilket vi dock hela tiden idkar samarbete är genom att vara varandras kritiker och mentorer. Oftast handlar det om att läsa igenom varandras artiklar och konstnärsutlåtanden. Martin har jobbat mycket på ett stort projekt som drivs av British Airways inför olympiaden i London 2012. Ett av deras plan ska dekoreras. Oberoende om han väljs eller inte så har projektet gett honom nya fördigheter och något att visa upp. Jag har pressat honom på vad han egentligen vill säga med sin konst och det har blivit en intressant tankegång om syntesen mellan den materiella och immateriella sfären (fysiska och andliga) som kan tillämpas på tävlingens tema. Fördelen med att ha en konstnärlig partner är att man när som helst kan sätta igång en diskussion om konst och de egna intentionerna. Det gäller att uppmuntra den andra, men också pressa på en smula där man ser att den andra kan göra ännu bättre ifrån sig. Det är ingen idé att bara klappa varandra på axeln med ett lamt "jo det är jätte fint älskling".Det här är ytterst viktigt när det gäller konst eftersom det handlar om att nå andra människor via så tydlig kommunikation som möjligt. Ingen orkar höra eller se på något obestämt och urvattnat.

Vi filmade presentationsvideon (som är en del av "arbetsintervjun") med min enkla Nikon D90 kamera, och Martin har pusslat ihop allting i Windows. I jämförelse med många andra av konstnärerna i videorna (många väldigt babbliga) tycker jag att Martin är just så rakt på sak som det behövs, samtidigt som han håller sig till de frågor som arbetsgivarna ställde.

Kanske det faktum att jag går omkring med min kamera och ofta fotar Martin har gjort honom mera ledig inför kameran. Han var mycket stelare i början. Martin är en "andra generationens konstnär", och vi hoppas att han inte ska utsättas för åldersdiskriminering. Det finns en tendens inom konstvärlden att uppmuntra unga begåvningar men jag hoppas att Martin ska sälla sig till de "starka 50-talisterna".

Tuesday, June 28, 2011

EN UTVECKLING MOT EN DJUPARE KONST...



Efter min uställning i den organiska frissan ställde Martin ut tryckalster från tiden då han hade ett galleri i vår stad. Det är digitala verk, reproduktioner av oljemålningar, och ett par mindre original i olja. Martin var i tiderna intresserad av hednisk andlighet så som så många andra som flyttar till Wales. Vår stad är full av alternativa människor och därför var hans publik mest intresserade av new age tematik - ofta med kopplingar till keltisk mytologi och den väldigt brittiska "pagan" (hedniska) världsbilden (som förresten är matriarkalisk!). De köpte vad de kunde men sedan fanns det ingen mer marknad eftersom de flesta i den här delen av landet har det dåligt ställt. 
Martins digitala verk "I am for the Hare that Runs By Night" (copyright 2003) har varit en storsäljare.
Haren är en populär mytisk symbol här i Wales. Haren (och speciellt de tre harar som bildar en triangel) är en universell symbol som är kopplad till månen, kvinnlighet och intuition. Haren är ofta en budbärare för kvinnliga gudomer.
Martin upplever att han har utvecklats och lämnat det new age aktiga bakom sig. Symboler kan användas på ett ytligt eller djupsinningt sätt. Jag måste erkänna att jag inte skulle känna så stor samhörighet med honom om han fortfarande ville gå den ytligare linjen. De ideer han vill verkställa nu är betydligt djupare och mer utvecklade, resultatet av den personutveckling han går igenom. Han har varit osäker på vilken marknad han borde rikta sig in på, och jag har försökt uppmuntra honom att tro på att det finns en marknad för mer symbolisk och i viss mening "mörkare" konst. Han är oroad över vår eknomomi så jämsides med tankar om hur han ska verkställa en symbolik som handlar om kopplingen mellan jorden och de andligare sfärerna tänker han också i mer kommersiella banor. Min åsikt är att man gör vad man gör utan att någonsin tänka på vad man får tillbaka. Det funkar helt enkelt inte om man vill få den slags erkänsla som är värd någonting.

En känd inspirationskälla åtminstone stilmässigt och färgmässigt är Odd Nerdrum, en modern norsk oljemälare som numera bor på Island.
Odd Nerdrum: "Sångarna"
Odd Nerdrum: "En kvinna dödar en skadad man"
Odd Nerdrum kallar sin egen konst kitsch och anser att den inte ska betraktas som konst. Bilderna präglas av en Hieronymous Bosch'k anda, men också av en mera påtaglig och inte så anekdotisk galenskap som känns obekväm. Jag ser inte heller någon symbolik i bilderna utan håller nog med Nerdrum om att man får leta efter ett budskap... Mörkret känns väldigt skandinaviskt på ett sätt som ger en krypningar. Nerdrums intentioner går stick i stäv med Martins tankegångar, dvs. att bli en mera utpräglad symbolist (där finns likheter med min egen konst). Jag kommer att tala mer om allt detta när Martin blir klar med sina nuvarande projekt och kan börja arbeta med alla de idéer han har huvudet fullt av. Jag kommer också att tala om moderna symbolister. Här följer ett par rättframma (inte symboliska) visioner av helvetet:
"Helvetet" (De jordiska välbehagens trädgård): Hieronymous Bosch (1450-1516)
Dante och Virgil i helvetet: W.A. Bouguereau (1825-1905)
Kort sagt tror jag att vi båda är överens om att det vi vill skapa är inte kopior av tidigare konstverk, och det är inte heller fråga om att återuppliva gamla historiska stilar. Vi vill göra vacker, visuellt fängslande konst med djup och mening. Kanske är det en strävan mot en helt ny visuell konststil?

Det kom en del folk till vernissaget (dock inga av våra bekanta) och de var väldigt köpglada. Dessvärre hade ingen råd att köpa dyrare verk trots att Martin sålde allt till halva priset. Mindre reproduktioner gick åt och inkomsterna täckte det vi lagt ut på våra vernissage under det år som gått.

Borgmästaren kom för att öppna Pamelas utvecklade företagside. 
Om vi har tur kommer bilden i tidningen.
Mina kläder var i vinröd sammet. Klänningen är från Indiska, hatten och smycket från Lindex.
Den här sommaren här i Wales känns det inte rätt att ha sommar kläder!
Det kändes jobbigt med ytterligare ett vernissage. Vi ger mycket av oss själva och får ganska lite tillbaka. Det  känns speciellt tungt för mig att det finns så lite intresse för min konst, jag måste börja om från början och bygga upp ett anseende, samt att möta så många nya människor som man måste smila upp sig för utan att få riktiga vänner (och börja om från början i det avseendet med). I nästa inlägg ska jag gå in på tankar om framgång och konstnärlig utveckling...

Friday, June 17, 2011

MARTINS DRAKAR

Martin har för tillfället en utställning med 11 teckningar av drakar på The Great Oak Cafe som även är utställningsutrymme. De var beställda av staden och 10 av dem blev gjutna och hängda på olika historiska byggnader runt om i stan. Det är fråga om en slags skattjakt, The Dragontrail. Draken är Wales officiella symbol för att den är viktig inom walesisk och keltisk mytologi.

Taran
Haf

Martin förklarar hur han har tecknat drakarna med hjälp av traditiionella tekniker:


Says artist Martin Herbert - "Although what was called for was really a set of graphic designs to be passed to the sculptor (Sue Thornton) for modelling, I didn't want to simply turn them out on the computer - I believe that craftsmanship is something that needs to be brought back to contemporary art.  The drawings are done using some of the oldest drawing techniques used by masters such as Da Vinci and Rafael.   The paper is prepared using a diluted wash of red egg-tempera which is hand-made by the artist by grinding red iron oxide pigment with a medium composed of Dammar varnish, beaten egg and water.  The drawing is done with red and sepia earth-colour based pencil and highlighted with white chalk pencil and white egg-tempera or gouache.  Sepia ink is also used on some of the drawings.  Altogether this gives the drawings an air of antiquity similar to original drawings from the Renaissance"