KONSTEN ATT TECKNA

Vivi-Mari Carpelan: "Nude 1 min", 2005

Jag kommer att prata lite om teckning i dag. Jag kommer inte att gå tillbaka till mitt avlägsna förflutna, då min hand gjorde vad jag bad den göra. Det enda jag verkligen njöt av på konsthögskolan var teckning med levande modell. I mitt tredje och fjärde år lyckades jag nästla mig in trots att det var inte en del av läroplanen för illustration (kan ni tänka er!). Men efter ungefär år 2000 började de fibromyalgiska besvär som härrör från min missbildade ryggrad komma ikapp mig så jag slutade att teckna och måla, och började i stället syssla med collage. Jag tecknade då och då, men vissa rörelser som kräver finmotorik och muskulär uthållighet var svårt för mig. 

Medlemmar i den konstförening jag tillhörde ordnade ungefär teckning med levande modell ungefär tre gånger. Det var billigt och vår modell under de två senare sessionerna var såväl kurvig som vågad. Modellen betyder mycket - om jag känner antipati gentemot en modell blir det inget av mina teckningar.

Vivi-Mari Carpelan: "Reclining Nude", 2006

Två gånger vägleddes vi av konstnären Julius Mattas som bor i Australien under vintern. Hans metod gick ut på att försöka hjälpa människor att slappna av och teckna på ett okonventionellt sätt. Tanken var att man inte ska oroa sig för om linjerna är på rätt plats, utan låta det flöda fritt medan du håller ögonen på modellen oftare än på papperet. Det var mer en fråga om att känna formerna än att strikt imitera dem. Vad man då åstadkommer är  ofta fullt av liv och t.o.m. överraskande,  och handlar kanske mer om form och rörelse än en konventionell teckning gör.

Vivi-Mari Carpelan "nakenmodell,  fri stil 1 min" 2006

Vivi-Mari Carpelan: "nakenmodell, fri stil 1 min" 2008

Det är en synd att inte kunna göra detta regelbundet, särskilt som det var lättare för mig att producera dessa typer av teckningar utan att anstränga handen och  axelmuskclerna för mycket. Det finns inga billiga klasser i där vi bor, så Martin och jag borde öva på varandra.

I den sista sessionen Mattas hade oss att teckna utan att alls titta på pappret ....

Vivi-Mari Carpelan: "nakenmodell utan att titta på pappret" 2006

Jag har valt att prova och rita figur av min nya blandteknik collage, med hjälp av ett foto som grund. Jag hoppas att skalan kommer att göra en skillnad för min förmåga (det ska vara ganska stora, i motsats till de flesta siffror Jag drog tidigare). 

Häromdagen bestämde jag mig för att jag verkligen vill producera en teckning av Martin ansikte. Jag har påbörjat processen genom att teckna denna ganska stela studie. Bortsett från de få levande modell teckningarna har jag inte gjort någon ritning alls i över 11 år. Den första är nödvändigtvis stel. Jag måste också ta min tid att studera alla detaljer i hans uttrycksfulla ansikte. Tja, den här gången var det ganska mörkt och Martin blev mycket sömnig ... Det var inte lätt att försöka fånga intensiteten i ögonen som kommer att vara i fokus för min slutliga ritning. Till min förargelse insåg jag att det var extremt svårt att dra denna lilla skiss på soffan utan progressiva glasögon, eftersom jag inte kan se både långt och nära med de glasögon jag har. Jag har valt att ha separata läsglasögon, men kommer att försöka använda min gamla progressiva linser för denna typ av ändamål. Alternativet är att sätta upp en stor skiva på ett staffli, men då är jag inte säker på hur detaljerad studie jag kan göra om jag inte har någonstans att luta mina armar. Nåja, det är bara att fortsätta jobba på det.

Vivi-Mari Carpelan: "Första studien av Martin 270.811"

Normalt brukar pendlar mellan att titta på detaljer och ser på helheten (den som är nybörjar stirrar ofta på detaljerna och detaljernas inbördes förhållanden samt helheten och hur den skalla passa på pappret). Jag tror att det är bäst att försöka vara medveten om  helheten som utgångspunkt, sedan följer resten automatiskt, men det är inte lätt och det tar en viss övning. Minns att helheten är större än summan av sina delar ...